Mitt alter ego “Mary Joe”

Jag stod där framför spegeln på morgonen i mitt egna badrum efter ett par månaders turné ute i Europa och sa till mig själv: ”Good morning Mary Joe”.
Mary Joe är mitt scennamn  och efter alla resdagar, intensiva spelscheman och pr-scheman genom åren så var/är jag ETT med min scenkaraktär! Och ni ska veta att ”Mary Joe” är mer jag än jag själv är!!! Hon är 100% vild, 100% energi, 100% kärlek, 100%  fri i själen och i sinnet och 100% dedikerad till sitt kall; musiken!!!
Det finns inga som helst tveksamheter kring ”Mary Joe”! None what so ever…och det känns så skönt.

Scenkläderna är mer som en livsstil än en scenkostym och jag har burit samma stövlar i över 1000 shower world wide alltsedan starten 1994!!
De kallade oss för familjen Macahan när vi entrade Melodifestivalsscenen 2006… och DET tog jag som en ren komplimang!

Jag har tagit beslut som också varit jobbiga att ta under de mest intensiva åren.
Att stå emot alkohol, droger och annan berusning…”a walk in the park” för mig. Men att höra sig baktalas av f d bandmedlemmar när man står i timmar efter showerna för att skriva autografer till sina fans är inte att ”vara en diva”, utan tvärtom… dedikerad till sina fans! För det är ju tack vare dem som vi kunde turnera runt och göra alla dessa shower och sälja över 10 miljoner skivor.
Men även fast det varit tunga stunder då man känt sig ensam i turnébussen så har jag bitit ihop och känt i hjärtat att JAG minsann gör detta för att musiken har varit mitt kall sedan barnsben. Och JAG har alltid sjungit LIVE och varit den som spelat in skivorna…så ibland får man bara låta avundsjukan spela ut sitt onda spel och följa sitt hjärta!
Idag har jag ju mitt dreamteam av band bestående av Jensa ”Cotton Eye Joe” Sylsjö och Fredrik ”Pinball” Jernberg!!! Tack för de begåvade musikerna och sångarna!

Annika sjunger

Jag minns när vi spelade i Helsingborg. Det f d ”gamla” bandet hade blivit bjudna på efterfest hos MC-gänget Bandidos(!). Hur vi hade fått inbjudan kommer jag ej ihåg men jag sa tvärnej direkt! Grabbarna blev nyfikna och ville åka ner till hamnen efter vår show på kvällen, så jag ställde upp. De hoppade alla in i turnébussen och jag körde ner mot hamnen.
Kanske inte en av de bästa valen i livet jag gjort…ha ha ha.

Hur som fick boysen gå in en stund och jag kände mig som ”Insatsstyrkan”…som satt och spanade med huvudet i 390 grader utanför. Det kunde ju blivit värsta sammandrabbningen av andra mc-gäng. Helsingborg är ju lite av ett High Chaparral (förlåt mig alla skåningar).
Men allt gick bra förutom att boysen var drängfulla när de kom ut och en somnade i mitt knä…och det var halvlätt att växla då…ha ha ha.

Till saken hör också att det spökade något så grymt på hotellet vi bodde; det gamla Sjöfarthotellet.
Jag hade blivit väckt av en ung flickröst. Killarna hade fått sina kläder utdragna ur garderoberna… Vi kallade dit ett medium som kunde känna av varför spökena var just där. I mitt rum hade det bott ca 10 minderåriga flickor, inhysta i det lilla rummet, för att ”underhålla” sjömännen på den tiden då Helsingborg var en riktig Hansa-stad och sjöfartsknutpunkt. Det var ett rum som gav mig riktigt kalla kårar.

Även fast vi åkte ner till BR och köpte extra blåsinstrument för att försöka skrämma ut spökena ur rummen…vilket inte fungerade förstås…så bestämde vi oss att natt två efter showen att alla i bandet skulle sova tillsammans med vår turnéledare. I samma rum…och tro det eller ej…i samma säng!! Ha ha ha ha….jag dör av skratt.

Dagen efter åkte vi upp till Stockholm igen och flög sedan till Oslo. Det var i december, Lucia närmade sig, och vi var bokade för en ”Lucia-vaka” för ungdomar! Bra initiativ att samla alla ungdomar under ett tak och ha koll på dem en sådan kväll, istället för att låta dom ränna runt på stan och dricka hembränt. Så detta evenemang ville vi verkligen göra!

Det var bara det att i vår show så hade vi mycket komiska och…låt oss kalla det för…festliga inslag! Förutom att boysen (på den tiden 1994-1997) enbart hade strumpor på sina kön så låtsades de kissa i ölflaskor på scenen samt en del annat bus. Vi visste ju att alkohol på scenen ej var tillåtet men i vår scenshow så hade killarna ölflaskor de drack ur (äppeljuice…ja i alla fall i Norge på denna Lucia-vaka). Vi körde på som vanligt och det var ett fasligt tryck ute i publiken med närmare 1000 spralliga ungdomar!

När vi sen kliver av scenen, så rusar norska polisen in i vår loge och häktar alla utom mig och den andre sångaren… Vi hade stått kvar ute vid publiken och jag hade skrivit autografer och missat hela grejen! NU fick ”lillebror” (Norge) chansen att ge ”storebror” (Sverige) en match…trodde norrmännen iallafall!
De drog in killarna till häktet, fastän de demonstrativt upprepade att de absolut inte hade druckit någon alkohol från scenen. Vilket de heller inte hade gjort! Vår turnéledare/manager klargjorde samma fakta, men tror ni att norska polisen lyssnade?!
Åh nej. Killarna, 3 st, häktades hela natten FASTÄN blodproven visade inget utslag!

Sedan blev det mediakrig istället. Norska Verdens Gang mot Expressen. Norge – Sverige på högsta mediala nivå!!! Det var riktigt roligt att läsa…! Om vi fick upprättelse…nä inte rättsligt men absolut medialt!

Nog att Norge kunde ställa till det för oss ibland…ha ha…men jag kommer så väl ihåg vår allra första fotografering. Man var som en nyutsläppt kalv på grönbete när man klev in i ladugården full med hö för att klättra upp på höstacken i bara klänning och barfota med rufsigt hår och smuts i ansiktet… Det gick bra. Och efter fotosessionen var vi så hungriga. Så vår turnéledare stannade på McDonalds på Sveavägen i Stockholm. Vi hade fortfarande våra trasiga och smutsiga kläder på oss, hö i håret och smutsiga i ansiktet var vi också.

Jag trodde McDonalds var lite som Hard Rock: LOVE ALL SERVE ALL !
Men det blev vi snart varse om… Vi blev PORTADE ! VI slängdes ut från McDonalds!!!!!!
Så..trashankar är inte välkomna på McDonalds alltså. Tack för det!

På den tiden gav vi inga intervjuer, vi pratade faktiskt inte alls! Så i början av lanseringen så visste inte folk vart vi kom ifrån. Vi satt som dövstumma på alla intervjuer och bara glodde och pressen ute i världen, särskilt den tyskan pressen, hade varje Nyår en tävling om vilken tidning som kunde få ner Rednex i ett nyårsbad och tvätta av dom smutsen….

På vår turnépremiär i Borlänge 1994 så försökte Bjurman, reporter från Aftonbladet, krypa in backstage för att försöka avslöja oss. På showerna pratade vi inte heller i början. Grymtade mest…
O M G vad kul vi hade med reportrarna!

När jag en dag kom ut från mitt företag på Kungsgatan (som jag försökte ha kvar så länge som möjligt) stod där en kvällsreporter från Aftonbladet…! Pang så var avslöjandet ute!
REDNEX VAR SVENSKAR !

Några ord på vägen…
”Att aldrig ångra det man gjort. Men det man icke gjort!”

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *