Gick vidare solo på livets stig

Man brukar ju säga att ”var sak har sin tid” och så är det sannerligen…
Med 280 resdagar per år, flera år i sträck, kom jag till ett beslut att hoppa av Rednex. Jag blev erbjuden att göra en egen soloplatta med BMG i Tyskland.
Så jag tog på mig rollen som Exekutiv producent och skrev tillsammans med hela 8 olika team och använde mig av 8 olika producenter. En tuff och krävande resa där jag involverade härliga writers och vänner som Andreas Carlsson och Anders Bagge.

När plattan var klar valde jag i alla fall att mastra plattan med en enda person och det var inget svårt val; the one and only Ronny Lahti, som då befann sig på Soundtrade. Plattan döpte jag till: “ME & MYSELF
Jag insåg ganska snabbt att arbetet som soloartist inte var ”min grej”. Väldigt ensamt…
Man flyger själv, man gör promotion på tv själv, man sitter på intervjuer själv, man spelar in videos själv, man giggar själv…  Nääääää inget kul. För man ska ha kul på jobbet! Annars finns det risk att resultatet kan bli hjärtlöst.

Me  Myself Annika

Det som var en bra sak med soloplattan var att David Hasselhoff blev intresserad och handplockade 3 låtar från min soloplatta till tv-programmet ”Baywatch”, som producerades i USA men som också exporterades till 123 länder utöver USA.
Under åren runt 2000 så blev det ett satsande privat och efter soloplattan så fick jag förfrågan från SVT att vara programledare för ett reportageprogram. Jag antog utmaningen och det var en händelserik och utvecklande tid.

Tyvärr förlorade jag under denna tid min närmaste killkompis. Jag kommer så väl ihåg att jag hörde sirenerna från ambulansen när jag spelade in ett av tv-programmen i SVT-serien i stan utomhus…just i närheten av Sveavägen. Jag och min vän hade bestämt att ses så snart jag var färdig med inspelningen. Han skulle då under tiden ta en sväng på sin mc och senare komma tillbaka. Men inte kunde jag förstå att det var min vän som just förolyckats i samma kvarter…och det var då jag skrev ”Tell me why” som jag och Jill Johnson spelade in. Den dedikerade jag till just min vän…

Kort efter ville Playstation från Japan ha min röst på ledmotivet av ”Song of Mana”. Det var en märklig upplevelse att stå på Polarstudion i Stockholm (ABBAS hemstudio) med ett dedikerat och bestämt team av japanare som skulle instruera mig i sång till sitt nästa stora spel. Vi hade fått översätta den japanska texten till svenska…och DET var ingen lätt match. Att få in orden i sångslingorna på svenska som var anpassade för japanska ord… Holy Moses! Kul och väldigt utmanande!

Jag fick i samma veva förfrågan av Bert Karlsson om att bli sångerska i dansbandet Wizex. Kände då att jag tidigare med Rednex hade kunnat styra liiite i alla fall om jag ville jobba jul och nyår o s v. Men att sjunga med ett så etablerat dansband som Wizex skulle innebära typ jobb på alla högtider samt roddande och packande av instrument…ha ha ha. Så jag tackade vänligen för förfrågan men sa nej tack.
Då föreslog Bert att jag skulle gå in i hans nya projekt som hette Friends. De andra i bandet skulle vara ganska mycket yngre…nja kände jag. Ska jag leda ett band till… Ville jag det? Då kunde jag lika gärna gå tillbaka till Rednex igen som redan hade en marknad.
Så…jag tackade nej även till detta. Men med facit i hand så var detta ETT DUMT BESLUT då Friends året efter deltog i Melodifestivalen med ”Listen to your heartbeat” och vann!!!

Några ord på vägen…
”En människa borde aldrig skämmas över att behöva erkänna att hon har haft fel. Det är ju bara att med andra ord säga att man är klokare idag än igår”

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *